En kämpe har fått ro.

Har följt en blogg under ca ett år om en kvinna som fick diagnosen allvarlig bröstcancer i slutet av hennes graviditet med lille Erik. Visst diagnosen var väl inte dne bästa men man hade väl förhoppningar på att Linda skulle bli bra igen. Men icke.. Linda skrev sitt sista blogginlägg i fredags om att "idag var den värsta dagen i mitt liv" och sen blev det bara sämre och sämre. I slutet hade hon cancer i stort ett hela kroppen så de va väl kanske inte de roligaste att leva med. Men de är så konstigt hur man kan påverkas så starkt över en människa man inte ens känner. När jag läste inlägget om att Linda var död så grät jag. Underlig känsla dedär. Men mina tankar går just nu till Lars och barnen.
-
ni kan läsa om hennes kamp här; http://lindaskriver.blogspot.com/











Kom ihåg mig?