att sakna.

 
 Det finns dagar då jag saknar detta gäng lite mer än andra och idag är en sådan dag. Tänk vad fint vi hade det ändå. Vi bodde i våra små villor och hade varandra på kramavstånd precis varje dag. Ja, vi tröttnade såklart på varandra också, men då stängde man bara in sig på sitt rum en stund eller rymde ut i naturen och så var det bra igen. Min Glimåkraklass blev min andra familj och jag är så nedrans tacksam över att det blev just så, att Reliance fick och fortfarande får ta en så stor del av mitt hjärta. Att tänka "tänk om" brukar sällan leda någonstans, men ibland slås jag av tanken hur det hade varit om jag inte tackat ja till min plats på gospellinjen på Glimåkra folkhögskola. Var hade jag befunnit mig i livet då? Att tacka ja till ett år i Glimma är det hitintills bästa beslutet jag tagit i mitt liv.
 
Tacksam. Minst sagt.











Kom ihåg mig?