Att vara tacksam.

Att känna tacksamhet är något jag måste jobba med. Att känna tacksamhet över att jag har en frisk kropp, att jag har tak över huvudet och mat på bordet varendaste dag. Livet är skört och kan förändras markant på en yttepyttestund. Jag är så tacksam över att få bo i ett land som erbjuder god sjukvård när sjukdomen eller olyckan är framme. Denna vecka har innehållit lite väl mycket äventyr för att jag ska vara nöjd, men tack vare god sjukvård är läget under kontroll. Tänk så fint ändå att få bo i ett land där man får sjukvård GRATIS och kan få all den hjälp man behöver. Tacksamt! Trots dagens tråkiga äventyr blev det ändå ett väldigt fint dygn tillsammans med några av de guldkorn i mitt liv. Att få baka både brödbullar och kanelbullar tillsammans med min stora bakförebild till mormor kändes helt fantastiskt. Så fint och tacksamt att få ha kvar både mormor och morfar i livet. De två som genom åren älskat gränslöst och alltid satt familjen först. Just därför kändes detta dygnet med dem extra betydelsefullt då jag kunde få komma hem till dem och älska gränslöst, sätta familjen först och bara umgås. Mormor frågade om vi inte kunda baka lite och mitt svar på det vet ni nog vid detta laget. Såklart vi kunde! Att förena nytta med nöje måste ju ändå vara det bästa!
 
 gårdagens kanelbullebak med mormor.
 
"Gårdagen är förbi, morgondagen har du ej sett och idag hjälper Herren."
 
De orden var det sista som la sig på näthinnan innan jag stängde igen dörren hemma hos mormor och morfar, visst är det fantastiskt? Just idag kändes det extra bra att få läsa de orden som jag egentligen läst en massa gånger tidigare utan att riktigt lägga märke till dem. Idag fick de en helt ny innebörd.
 
Ta hand om dig!
KRAM!

Lussebulletider

Det är lussebulletider så varför inte tipsa om de megagoda saffranssnurrorna jag brukar bjuda på såhär i adventstider? nä, men precis. Vem vill inte baka bullar med smak av saffran, vanilj och vit choklad?
 
Vad behöver jag?
150 g riktigt smör, inget mesigt margarin! 
5 dl mjölk
1 kuvert saffran
50 g jäst
1 dl socker
10-14 dl mjöl
 
Fyllning:
vaniljsmak efter smak
lite socker
smör, massor av smör.
200g vit choklad om man vill lyxa till det.
 
1 ägg
pärlsocker
 
1. Smält smöret och häll sedan i mjölk och saffran, blanda --> ca 37 grader
2. Häll ner mjölkblandningen i den söndersmulade jästen som ligger i en stor bunke.
3. Blanda ner socker och mjöl, blanda till en härlig deg.
4. Låt jäsa under bakduk i 30-40 minuter.
5. Blanda under tiden ihop ca 150 g smör, vaniljsocker, socker. (Även vit choklad om du vill ha det)
 
När degen jäst sig stor och känns lite som en härlig bebismage (true story!) så är det dags att kavla ut den. Då jag glömde ta bild snodde jag (lånade snällt) från Isabel och som ni ser måste man inte använda just en kavel. Flaskor går minst lika bra! Jag hade en glöggflaska igår. Kavla alltså ut den lagom tunn i en rektangulär form.
 
Bred på smörblandingen så den täcker hela ytan och vik ihop hela alltet. Skär sedan i 2cm-strimlor med ett litet snitt i varje. Sämst på att förklara, men en bild säger mer än 1000 ord eller hur är det?
 
Snurra/knyt/kladda sedan ihop till små fina snurror. --> låt jäsa i ca 10 minuter.
 
--> efter jäsning kan du pensla bullarna med ägg och strö över pärlsocker.
 
 Efter 8-10 minuter i en ugn på 225-250 grader kan bullarna se ut såhär.
 
Faktiskt inte särskilt svårt och tänk vad glada personerna kommer bli av att få äta nybakt saffransnurra. Bara bra grejer!
 
Ta hand om dig!

Att njuta av julen.

"Carro, kan du hjälpa mig med detta?", "Kan du ta hand om det den dagen?", "Åh, men kan inte du hjälpa mig med det imorgon?" Vad tror ni jag svarar på dessa frågorna? JA, såklart. Jag är ett proffs på att tacka ja till saker när kroppen egentligen skriker NEJ och jag är minst lika duktig på att fullboka kalendern och stressa mig till mardrömmar om nätterna. Jag älskar att vara människor till lags och vill gärna hjälpa allt och alla, jag ska bara lära mig att hjälpa lagom. Något jag dock ska försöka att inte stressa över detta året är julen. I år ska jag försöka njuta av att slå in alla julklapparna, njuta av att få umgås med familjen och att få äta all god julmat. För två år sedan bakade jag massor av julgodis och hjälpte till i köket mest hela tiden för att visa familjen hur "frisk" jag var. Jag bjöd på all mat/godis men åt knappt något själv och tränade så fort tillfälle gavs. Förra julen åt jag mer än föregående år men tyckte fortfarande hela högtiden var ganska jobbig. Inte själva grejen att fira jul, jag älskar ju det, utan att man alltid skulle ha mat framför sig oavsett vad man gjorde. Julen är en äkta mathögtid, det är bara att acceptera. I år ska jag försöka njuta av att det är en mathögtid. Njuta över att vi får chansen att ha mat i överflöd och få umgås med varandra kring allt gott. Det kommer helt klart vara utmanande, men det är ju där jag vill vara. Jag måste utmana och ta mitt aktiva beslut för att ta mig framåt.
 
 Kvällens julklappspyssel.
 
En adventshelg ligger framför med festligehter mest hela tiden. Imorgon ska jag försöka njuta av att äta mina favvolussebullar med saffran, vaniljsocker och vit choklad med gott samvete. December månad (Ja, vi är strax där) är en enda lång utmaning. Nu kör vi!
 
Ta hand om dig!