Sista dagen på sommarlovet är här och imorgon börjar mitt andra år på lärarutbildningen i Malmö. Om jag hade varit 15 år yngre hade jag förmodligen köpt en ny, alldeles för stor ryggsäck, kanske ett nytt pennfack som innehöll både blyerts, färgpännor OCH tuschpennor. Jo, men visst - det räcker ju inte med en sorts färgpenna när man kunde ha flera. Sist men inte minst hade jag legat i sängen på kvällen med en mage full av fjärilar. Att man ändå hade samma klasskompisar, gick i samma skola och hade kvar samma lärare verkade inte spela någon roll. Kvälleninnanskolstartsfjärilarna fanns i magen oavsett.

 

Samma fjärilar i magen kan jag inte direkt säga finns kvar, inte heller den stora ryggsäcken eller pennfacket. Istället finns en förvirring över om det verkligen är rätt utbildning jag läser, om det är just pedagogik jag ska pyssla med resten av mitt liv eller om jag ska byta spår till kost och hälsa. Jag har faktiskt inte den blekaste aning. En vän sa till mig; "Du får fortsätta din vandring framåt och så får Gud öppna och stänga dörrar. Mer än så kan du inte göra just nu." Och just precis så är det. Jag vet åtminstone att jag ska läsa hela detta året och så får jag ta ett nytt beslut då. Jag har som livsmotto "En dag i sänder, allt i Herrens händer" och så får det verkligen vara just nu. Eller kanske mer, "Ett år i sänder, allt i Herrens händer".

 

Tack sommarlovet för denna gången, du har varit fin!