alla kroppar är bra kroppar.

TACK BELLA!
 
I sociala medier florerar just nu bilder på vältränade människor iklädda bikini. Det har squatats hela vinterhalvåret, låren har ett stort mellanrum mellan sig och armarna är vältränade. Japp, det är bilderna som läggs upp på instagram, twitter och facebook. Vad händer med oss då som inte squatat hela vinterhalvåret, som har lår som älskar att kramas med varandra och som har armar som är alldeles lagom vältränade. Får inte vi vara med på sociala medier? SÅKLART VI FÅR! Vi måste inte, men såklart att våra kroppar är minst lika bra. 
 
Mina senaste somrar har varit fyllda av bikiniångest. Alltså på riktigt. Jag har velat gömma mig under klänningar eller handdukar bara för att dölja min kropp för människor som vandrat förbi min strandplats. För självklart kollar ju precis alla på just mig av alla människor som ligger där borta i ett hörn. Vill ni veta en sak? Jag tror knapp en enda har kollat. Vet ni varför? Jo, för att nästintill alla andra tänker på sina egna kroppar när de går där på stranden och har tillräckligt med tankar i huvudet för att tänka på någon annan.
 
Min bikiniångest är inte alls som bortblåst, men i år tänker jag ta upp kampen mot den. Jag har köpt en sprillans nu bikini med hög (!!) midja och ska försöka njuta av sommarens soltimmar så mycket jag bara kan. Glass i stora lass är även något som kommer göra min mage sällskap. Jag älskar ju glass och är trött på att undvika saker bara för att de innehåller si och så många kalorier. Jag har räknat tillräckligt med kalorier de senaste åren.
 
Älskade vänner, i år njuter vi av sommaren!

Din trofasthet.

 
 
 Vissa tider i livet återupptäcker man lovsånger som bara stämmer överens så rysligt bra med livet. 
 

På min vandring, varje stag jag tar

Är du med mig

Aldrig ensam, du lämnar aldrig mig,

Lämnar aldrig mig

 

TACK Jesus för din trofasthet och för att du lovat att alltid vandra vid min sida.

Välkommen tillbaka!

 
Livet hörni. Tänk så fint det är ändå! Varje vinter lyckas jag glömma bort hur fin våren är och att färgerna och allt liv i naturen faktiskt kommer tillbaka. Lund är en typisk skittråkig stad att hänga i på vintern. Precis allt är grått, det är blött, rått och kallt när man ska till skolan på morgonen och man känner hur livslusten sakta försvinner (lite som att slukas av en dementor), men så plötsligt händer något. Ljuset börjar sakteliga komma tillbaka, gatorna sopas rena från salt och grus, fåglarna börjar kvittra, alla människor kommer ut ur sina vinterdvalor, glassarna börjar levereras och ögonen börjar klia och näsan rinna. Välkommen tillbaka våren. Jag ska försöka att tvivla mindre till nästa år.