Den efterlängtade milen.

En fotopaus kändes nödvändig.
 
Sommaren har varit i Lund till och från i flera veckor nu, men när äntligen kalendern visade sommar snörade jag på mig skorna och kom iväg och sprang mina allra första tio kilometer. Min allra första MIL. Med problem med både en ömmande ljumske och hälsena har jag haft uppehåll från löpningen i närmare två månader och att då ge sig ut på långrunda det första jag gör kan ju verka korkat. Men vem har sagt att man ska vara realistisk alla gånger? Att ha en hård panna är något jag jobbat upp de senaste åren (på gott och ont) och psyket fick sannerligen jobba hårt denna rundan. Första 4-5 km gick bra, men efter det var det en kamp både mot trötthet och smärta. Inte minst de två sista. MEN jag tog mig runt och var så nedrans nöjd när jag kunde sätta mig på trappan och pusta ut. Att springa en mil har jag nu insett vara ganska jobbigt och mitt höga tempo som jag hade i början var obefintligt i slutet, men jag är så nöjd att jag tillslut gjorde det. Att springa milen var sommarens mål så nu får målet bli att ta mig runt och känna mig lite mindre kräkfärdig när jag kommit i mål. Det känns ändå som ett rimligt mål! 
 
Idag har jag rört mig minsta möjliga och smygnjuter av träningsvärken i låren. Ljumsken känns mindre roligt idag, men det får det vara värt! Lite godis på det så ska det nog blir bra.
 
Njut av fredagskvällen!

hatkärlek.

 
Denna bilden från förra sommaren får återspegla glädjen av träningsvärk, endorfintoppar och äckeljobbiga träningspass. Jag ska erkänna att det finns lite (mycket) hatkärlek till åtminstone träningsvärken och alla äckeljobbiga träningspass som erbjuds just nu. För visst älskar jag att ta ut mig till max, men fy tusan vad jobbigt det är. Trots regn och en dag som aldrig riktigt vaknade till liv tog jag med mig J bort till Gerdahallen och körde en riktig genomkörare på ett HIT-pass (high intervall training) och det är verkligen ett pass jag har stor hatkärlek till. Tabata som träningsform är något jag älskar men likväl här så är det brutalt jobbigt. Kommer nog ha en hemsk träningsvärk precis överallt imorgon.
 
Som sagt, massa hatkärlek till dagens träningspass.
 
KRAM!
 

Lättare än väntat.

Löpträning har alltid varit något som jag haft viljan att tycka om men inte riktigt lyckats med utan det har mestadels varit pannbensträning, men äntligen börjar jag känna glädjen till löpningen vilket känns så oerhört skönt. Efter ett längre uppehåll från träning överlag tog jag äntligen tag i det under gårkvällen och det gick så mycket lättare än vad jag någonsin föreställt mig. Det som bara skulle bli en kortkort runda för att rensa huvudet blev en 5km-runda på årsbästa och ikväll blev det knappa 7km vilket jag aldrig sprungit tidigare. Att vila sig i form verkar tydligen gjort skillnad! Har som mål att springa milen i juli och får jag bara vara frisk och skadefri så känns inte det som en omöjlighet. Hurra!
 
 
Löpning känns egentligen som den ultimata träningsformen då man får komma ut och få frisk luft, man rör hela kroppen, man kan göra det precis var som helst och det är helt gratis. Går bra mycket hellre ut och springer än stänger in mig på ett svettigt gym, åtminstone i detta vädret.
 
Hoppas DU haft en fin tisdag!
 
KRAM!