utdrag från förr.

 
Att vandra i dessa korridorer igen ger mig inte samma kalla kårar som för någon månad sedan, men det är ändå inte här jag vill vara. Det finns så mycket här som jag inte vill ha. Det finns så mycket av det liv som jag inte vill leva. Jag vill ju inte vara ätstörd. Jag vill ju vara en frisk, helt normalstöd människa som lämnat ätstörningen bakom sig. Vissa dagar är jag den tjejen. Ganska ofta faktiskt.

Utdrag ur dagboksinlägg från april 2015.
 
"Att få i uppgift att äta som alla andra är en av de största utmaningarna i mitt liv just nu. Jag vill ju bli frisk, så jag förstår inte att det kan vara så förbaskat svårt. Jag vet åtminstone att jag inte vill tillbaka till hur jag mådde i januari och hade 300kcal/dag som måttstock. Jag vill inte tillbaka, men frågan är om jag vågar gå framåt?"
 
"Solen har skinit på oss denna lediga helg och vi har haft grillpremiär (!!) vilket varit helt fantastiskt, samtidigt som jag haft världens kamp. Har ätit 400kcal/dag vilket jag vet är dåligt men jag vill verkligen inte äta något mer. Samtidigt har jag tränat varje dag och idag har jag varit på grymmet två gånger och utöver det tagit en powerwalk på åtta kilometer."

 
Ibland behöver jag få det svart på vitt hur långt jag faktiskt kommit på min resa till att vara kvitt ätstörningen. Jag är så tacksam över att jag skrivit dagbok genom åren. Äkta, naket och många gånger med droppar av tårar som signatur. Jag har skrivit om så mycket glädje, kärlek, ilska och förvirring genom åren och det är roligt och ibland hjärtskärande att kunna gå tillbaka och läsa om allt. 
 
Jag vill inte tillbaka, men frågan är om jag vågar gå framåt?
 
Som jag skrev igår så hoppas jag att svaret på frågan är JA. Jag vill våga gå framåt, jag vill ta den ena foten framför den andra och flyga den läskiga flygturen och be till Gud att han fångar mig om jag faller.
 
Ta hand om dig!
 
KRAM!
 











Kom ihåg mig?