Idag stog jag på en våg för första gången på över ett år och idag tog jag mig modet att se vad resultatet blev. Egentligen ville jag inte veta, men min sjuksköterska (som förövrigt är helt amazing!) peppade mig och sa; "När du kom in genom dörren så frågade jag dig hur du mådde och hur du kände dig i kroppen. Vad var ditt svar då? jo, ett BRA och ett leende. Vad har förändrats sedan dess? Ingenting! " Hennes peppande hjälpte mig och nu känns det genast bättre i både hjärtat och i magen.

 

Jag har alltså varit tillbaka till äs-enheten igen och det är ändå med dubbla känslor. Det är fantastiskt att få prata av sig hos någon som förstår och överöser mig med pepp samtidigt som det finns en baksida att vara tillbaka. Hela jag rös till när jag kom innanför dörren till väntrummet då det är så mycket känslor. På det stället är precis allt jag inte vill ha. Tack och lov är jag mest där i förebyggande syfte för att få en push i rätt riktning när stressen kommer.