Jag heter Caroline, är snart 23 år gammal och bor sedan två år tillbaka i den vackra studentstaden Lund. "Kristen, skrattande, ickekaffedrickande typ som gärna fyller livet med familj, vänner, gospel, träning och choklad". Den beskrivningen räcker egentligen ganska långt, men en människa är ju så mycket mer än så. Åtminstone hoppas jag det. Jag älskar människor, älskar att se andra kikna av skratt och älskar att se människorna i min omgivning må bra. Mycket av den jag är och det jag gör kretsar kring det, men det kretsar också mycket kring mitt val att få vandra i Jesu fotspår, de svettiga träningspassen på gymmet, den sköna löpturen i kvällssolen, tentastressen, middagsbjudningarna med vännerna och så mycket, mycket mer.

 

Livet går inte alltid spikrakt och jag har vandrat längs flera olika diken, i tuffa uppförsbackar och vissa gånger helt och hållet missat målet. Men livet har också lärt mig att det finns långa raksträckor och nedförsbackar. Ibland måste man ta sig upp för toppen och uppför den tuffa backen för att få se livet med nya ögon och då också få njuta av den vackra utsikten och sedan den kittlande känslan när nedförsbacken äntligen kommer. Just precis dessa resor genom livet är det jag skriver om här. Det är inte alltid rosaskimmer och glatt, men det är heller sällan bara jämmer och elände. Psykisk ohälsa är något som ligger och skvalpar kring hjärteroten och något jag brinner om att få prata om, vilket ni kommer att märka. Detta är en av mina tre dagböcker och det är många gånger genom skriften som mina förvirrade tankar får klarhet.

 

Som sagt, varmt välkommen hit!

 

KRAM!