Idag för tre år sedan var det en grå dag. Både vädermässigt och i hjärtat. Det var dagen då min älskade farfar tog sitt sista andetag och lämnade jordelivet. Jag kom in genom dörren och såg pappa prata i telefon. Inget konstigt med det men han hade en blick som jag inte var helt tillfreds med. Han berättade att farfar var dålig och att han tyckte att hela familjen skulle åka in. Vi packade in oss i bilarna men vi hann bara komma till Björketorp (där han bodde) innan mobilen ringde då min faster berättade att han var död. Då bröt jag ihop. Det var en fruktansvärd stund med många tårar. Vi åkte inom farfars hus och hämtade hans finkläder som han skulle kläs i. När jag tänker på det så var det nog sista gången jag var inne i hans hus. Konstig tanke. När vi kom till sjukhuset så hade sjuksköterskorna tänt lite ljus och gjort det fint i rummet. Så småningom var nästan hela släkten samlad. Vi grät och vi bad om vart annat. Det var en fin men jobbig stund. Han var så fin! Älskade farfar!