För mig har det alltid handlat om prestation. Att få bäst resultat, vara omtyckt av alla osv. Detta har vissa gånger sporrat mig till att bli bättre men flertalet gånger brutit ner mig. De gånger som jag verkligen lyckats sporra mig till att bli bättre genom mina negativa tankar är ju såklart jättebra men de gånger då jag blivit sittandes mot en vägg inne på skolans toalett med tårar i ögonen för att jag inte nådde upp till gränsen MVG väger över till det negativa. Jag har blivit bättre med detta, men jag har en lång väg kvar tills jag kan känna mig fri från alla krav. Du kanske är mitt i denna negativa karusell som bara spinner på utan att stanna och då vill jag säga dig en sak, kanske två. Du är så fantastiskt bra precis som du är med dina små skavanker, spagettiarmar, kärlekstag eller vad det nu kan vara. Huvudsaken är att du är dig själv så brukar resten lösa sig. Jag vet, det suger att inte riktigt känna att man inte når upp till kraven som ställs på en i skolan, arbetsplatsen eller där hemma, men det är okej. Det är okej att inte alltid nå upp till kraven för det är sådana vi är. Vi är människor och ingen kan vara perfekt, men vi är duger precis som vi är, och det är något vi får luta oss tillbaka på.

Kvällens babbel från mig.

Glöm inte att DU är vördefull!