hösten.
Sista dagen på jobbet är över för år 2015 och jag pustar ut en lättnadens suck. Jag överlevde. Motgång efter motgång mötte mig och halvvägs in i hösten ville jag allra helst dra täcket över huvudet och sova förbi höstmånaderna och vakna upp när allt hade löst sig igen och livet var som vanligt. Jag har varit arg, ledsen och förvirrad på Gud över att ingenting gått min väg men så sitter jag här idag och fylls av tacksamhet. Jag har under eftermiddagen fått krama om mina fina kollegor i Bunkeflo och önskat dem en god jul och då slår det mig hur Gud väglett mig genom mina mörkaste stunder. När jag som allra mest velat ge upp har han öppnat andra dörrar. Om jag hade fått min vilja igenom så hade jag aldrig börjat jobba som barnledare i strandkyrkan och hade heller inte fått träffa dessa fantastiska människorna som jag fått jobba med under hösten. Gud har haft andra planer för mig denna hösten än dom som jag hade och det har varit skitjobbigt. Varför går ingenting min väg? varför får jag inte som jag vill? svar som jag fortfarande inte har svar på, men med facit i hand så ser jag också vilken oerhört fin höst jag fått trots att jag inte fått min vilja igenom. Let go and let God.

Mycket torkande av tårar, mycket ilska och förvirring men också så mycket glädje. Det har varit en konstig höst, men ändå har den varit så fin.
Livet alltså. Alltid lika förunderligt.