I januari började jag plugga till mellanstadielärare och tänkte att jag hade de fyra närmaste åren säkrade och kunde lägga övriga framtidtankar på hyllan och helt och fullt fokusera på mina studier. I teorin kändes allting väldigt bra, jag hade (har) en fantastisk klass så varför känns det ändå inte rätt? Jag kom ut på praktik och kände ganska tidigt att det inte var detta jag vill göra. Jag ville ju hänga bland det yngre barnen och inte med de som gick på mellanstadiet. En mycket förvirrad tjej fortsatte sin praktik men pratade mycket med sin handledare både på praktiken och på högskolan och plötsligt hade jag min praktik i en lågstadieklass. Sannerligen en bra grej! På lågstadiet kände jag att jag fick ut min fulla kapacitet och det är just därför jag valt att hoppa av från den utbildning jag påbörjade i januari. På många sätt väldigt tråkigt då jag stortrivdes i klassen, men som min handledare på högskolan sa; "Caroline, du måse göra det som du själv vill göra och inte stanna kvar bara för att du trivs bland dina klasskompisar - det kommer nya sådana." Så blev det alltså. Mitt sista arbete ska vara inlämnat på söndag så fram tills dess kan jag titulera mig som lärarstudent så får vi se vad hösten har att erbjuda. Har fått tillbaka mitt jobb i Bunkeflo så där kommer jag spendera många timmar men även några timmar på den skola jag hade min praktik på. Tänk att alling löser sig ändå. Gud är ju ändå bra god!