En siffra på vågen.

Idag stog jag på en våg för första gången på över ett år och idag tog jag mig modet att se vad resultatet blev. Egentligen ville jag inte veta, men min sjuksköterska (som förövrigt är helt amazing!) peppade mig och sa; "När du kom in genom dörren så frågade jag dig hur du mådde och hur du kände dig i kroppen. Vad var ditt svar då? jo, ett BRA och ett leende. Vad har förändrats sedan dess? Ingenting! " Hennes peppande hjälpte mig och nu känns det genast bättre i både hjärtat och i magen.
 
Jag har alltså varit tillbaka till äs-enheten igen och det är ändå med dubbla känslor. Det är fantastiskt att få prata av sig hos någon som förstår och överöser mig med pepp samtidigt som det finns en baksida att vara tillbaka. Hela jag rös till när jag kom innanför dörren till väntrummet då det är så mycket känslor. På det stället är precis allt jag inte vill ha. Tack och lov är jag mest där i förebyggande syfte för att få en push i rätt riktning när stressen kommer.
 
 
Precis såhär glad har jag varit idag och det ska inte en siffra på vågen få ändra på. Sådetså.
 
Vad jag ska fira med? pizzakväll! 
 
Ta hand om DIG!
 

Viloläge.

Barnen på skolan har sportlov och jag tillåter mig själv att ha det också. Det finns egentligen en hel hög med böcker som borde läsas och föreläsningar som säkerligen hade varit lärorika att gå på, men allt det finns kvar även nästa vecka. Åtminstone har jag lärt mig att böcker inte rymmer någonstans. Jag tog beslutet att ha en vecka där jag släpper på alla måsten och låter kroppen gå in i viloläge. Hitintills har jag vaknat runt tupptidigt oavsett när jag somnat så kroppen har en bit kvar tills den är i viloläge, men jag har ju trots allt några dagar kvar.
 
Låtsassportlovet blir extra fint när håret kapas fem cm och plötsligt har en doft av godis. Fint ska det va!
 
KRAM!
 
 

En längtan.

 
Just precis detta längtar jag efter just nu. Ett hav, en strand och en solbränd hy.