Jag hör ett dovt ljud av en fotbollsmatch, stänger igen dörren så som jag alltid har gjort och andas in lugnet av att få vara hemma. En natt hemma i min egna säng väntar för att försöka få tillbaka kraften som varit som bortblåst de senaste dagarna, krafter som man behöver för att orka med resterande dagar av lägret. Just nu känns varenda liten uppgift som om man ska bestiga ett högt berg, det är strävigt, tungt och inte alla lockande. Jag är med andra ord oerhört sliten just nu och njuter som sagt av att få några timmar hemma då jag bara kan få vara jag. Tänk att det redan gått en månad sedan vi besökte denna staden vilket betyder att det vara är sisådär två månader kvar tills Sofie kommer hem igen. Löving it!