Att lära känna sin kropps signaler är svårt och tar lång tid, men äntligen börjar jag kunna läsa av mig själv. Läsa av när min kropp skriker efter vila och faktiskt då ta tag i det och inte låtsas som ingenting och köra på i samma tempo. Att inte träna på en inplanerad träningsdag har tidigare varit helt otänkbart, men numer fungerar det ganska bra. Idag skulle jag egentligen både jobbat och tränat, men gjorde inget av det. Istället har jag gått runt i mjukiskläder precis hela dagen, fyllt hela rummet med tända ljus, haft egentid med Gud och bara njutit av att göra ingenting. Okej, halvvägs genom dagen var jag rastlös och för att lära mig att göra ingenting så lät jag mig vara rastlös en liten stund och kom så småningom in i det sköna flowet av lugn och ro och tog då tag i lite fotopysslande som blivit liggande.