För två år sedan tog jag ett beslut som skulle komma att förändra hela mitt liv för en lång tid framöver. Ett beslut som jag inte alls insåg att jag tog då men som ändå påverkat mig så mycket under dessa två år och som fortfarande gör. Beslutet var att äta lite mindre och träna lite mer för att få en vältränad kropp inför sommaren. Ni som hängt med ett tag vet att det slutade i något helt annat än bara en vältränad kropp. Det slutade i en kropp som misshandlats inifrån och ut med matsvält och överdosering av träning. Femton månader senare satt jag i ett kalt, vitt rum på en ätstörningsenhet i Lund och fick höra orden att jag var frisk, att jag nu skulle leva precis som alla andra fast i ett lagomformat. Lagom med träning, lagom med sömn och lagom med mat. Helt brutalt svårt! Hur gör man? Hur ser en "normal" tallrik med mat ut? Får jag träna idag eller borde jag vila? Frågorna var oändliga. Men på något sätt fick jag vardagen att fungera och nu, nio månader senare, sitter jag och funderar på var jag befinner mig på min resa mot friskhetens land. Vissa dagar känns livet så himlans bra och beslutet att äta som alla andra bara finns där utan vidare eftertanke, men så finns också de dagar då jag inte alls förstår varför jag behöver äta annat än knäcke med banan eller en skål med frukt efter det svettiga träningspasset. Livet är en resa och att jag har en ätstörningshistorik är förmodligen något som kommer finnas med och påverka mitt liv en lång tid framöver. Mestadels positivt, men också negativt. Vad är det första jag prioriterar bort när det känns som om stressen ska äta upp en eller när motgångar kommer? jo, maten. Vissa måltider kan fortfarande kännas lika svåra att äta idag som de gjorde för två år sedan, men idag kan jag ändå se att det jag håller på med är fel och kan därför tala öppet om det inför de människor som finns i min omgivning. Vissa dagar känns slutmålet att vara helt frisk långt iväg, men tids nog ska jag vara där. Min vilja och tävlingsinstinkt ska fortsatt vinna livet. En dag i sänder, ALLT i Herrens händer.