med leendet på läpparna.
inspiration från Matildajag på instagram.
Fyra olika sinnesstämningar men samma "glada" tjej med ett leende på läpparna. Av ren vana går man (jag) runt där och ler och när folk frågar hur jag mår så svarar jag med ett snabbt "Jo tack, jag mår bra. Lite trött bara. Hur mår du?" utan att kanske egentligen fundera på hur jag mår. Hur mår jag egentligen? mår jag bra eller känns det mest som om jag blivit överkörd av en långtradare? Ibland känns det rent överflödigt att svara på frågan hur man mår, för hur var det egentligen? skitdåligt eller apkasst, typ. Det är bara att välja, eller så tar man den "enkla" vägen och säger just "Jo tack, jag mår bra. Lite trött bara." för att slippa följdfrågor.
"Jag ska säga en sak, du tror säkert inte det nu, men man kommer igenom sådana här saker. Tänk på det! Det kommer bättre dagar, du kommer att må bra igen. Jag lovar."
Ibland känns det överflödigt att svara på sånt också. Den frasen är något folk ibland är tvugna att säga. Det är deras roll att peppa en. Försäkra en om att "så illa var det väl ändå inte", när man brutit alla ben i hela kroppen. Man ska vara uppe och springa på nolltid. Men ibland är sanningen för nära inpå för att folk ens ska försöka.
Livet är inte alltid roligt att leva och hur stark man än må vara så kommer skitdagar då tårarna bränner bakom ögonlocken vid minsta lilla motgång. Ibland känns det som om det finns lite för många sådana dagar, men så kommer de fina stunderna när man på riktigt kan svara att man mår bra och att man trivs med det liv man lever. Livet är en berg- och dalbana fullt av backar, loopar och oväntade svängar.
Kanske är du i den situationen nu där du känner att du allra helst vill lägga dig på köksgolvet som en trotsig tvååring och ge upp. GÖR DET! Ge upp för en stund och ta en paus i kämpandet. Det är uttröttande att kämpa med psykisk ohälsa och ibland behöver man ta en paus och bara acceptera att det är såhär just nu. När du brutit alla ben i din kropp så är det egentligen ingen som tror att du ska vara uppe och springa på nolltid. De säger bara så för att uppmuntra, men de vet liksom du att det krävs mycket rehabträning för att vara tillbaka på banan igen, likadant gäller här. Nackdelen är att man inte kan se det utifrån att du kämpar.
Lyssna på kroppens signaler och ta en dag i taget.
En dag i sänder, ALLT i Herrens händer. ♥
Tack för att du tar upp ämnen som dessa! Har du tips på hur man enklast svarar på frågan när man inte har en bra dag? Ska man svara att man inte mår bra eller ska man fortsätta på den "enkla" vägen som du nämner?
återigen, tack!
Hej Caroline,
vill också säga tack till att du vågar skriva öppet om psykisk ohälsa i allmänhet. Det är så få som vågar göra det i dagens samhälle. Jag läste igenom din historia här på din blogg och är lite nyfiken på ortorexi och hur man ska hantera det om man märker att en medmänniska börjar falla in i dåliga mönster. Har du några tips? Ska man låta det ha sin gång och hoppas att det bara en svacka, eller bör jag ta upp det med henne?
Önskar dig en bra dag! :)