Internationella ätstörningsdagen.
Idag är det den internationella ätstörningsdagen och jag är så tacksam över att frågor kring vikt, mat och träning tas upp i sociala medier. Att informationen kommer ut att man inte behöver vara underviktig för att ha en ätstörning. När jag var som sjukast såg jag egentligen ut som vem som helst. Jag var inte underviktig och hade inte ett BMI som klassades till "tillräckligt" sjuk. Jag fick svara på frågor kring om jag var säker på att det inte bara var en kort period i mitt liv där jag åt lite sämre än tidigare. Vad svarar man på det? Tack och lov hade jag ändå en vilja att bli frisk och hade därför kontaktat sjukvården. Vad hade jag svarat om jag egentligen inte ville få hjälp? då hade jag förmodligen hållt med den som ställt frågan och på så sätt fallit mellan stolarna. Nu ville jag ha hjälp och kom dit i förtroende och fick där ställas till svars till om jag var "värd" platsen. Hade jag fått samma frågor om jag inte var "normalviktig"? En ätstörning kan mycket väl synas på utsidan då det är sjukdomen Anorexi Nervosa många förknippar med ordet ätstörning, men det är bara toppen på isberget. En ätstörning är elak och grym, den jobbar inifrån och ut. Det finns kvinnor och män i alla åldrar och i alla olika sorters kroppsformer som har kämpat/kämpar med någon sorts ätstörning. Det är något som är värt att påminna sig själv om.
Jag hade ett dagsintag på ca 300kcal och tränade utöver det två timmar om dagen men nådde ändå inte mitt mål att bli platt som en pannkaka. TACK älskade kroppen för det! TACK kroppen för att du tog hand om min kropp när jag själv inte gjorde det. TACK familj och vänner för att ni torkat mina tårar, matat mig med mat och aldrig lämnat min sida. TACK Gud för att du burit mig igenom allt. (Fil 4:13)
Idag räknar jag (och min sjuksköterska) mig som frisk och det hade jag aldrig kunnat göra utan er.
Idag är en dag jag anser bör få mer uppmärksamhet än vad den får. Enligt Mando lider var tredje (!!!) kvinna av UNS. (utan närmare specifikation) Alltså den ätstörningsform när personen i fråga uppfyller vissa kriterier för anorexi eller bulimi men inte alla. Alltså fatta, var TREDJE kvinna! Man vet även att det är ett stort mörkertal när det gäller ätstörningar och det finns självklart många fall när det gäller män med ätstörningar, men denna statistiken bygger endast på kvinnor.
Att prata om psykisk ohälsa och Ortorexi var till en början något jag skämdes för och skrämdes av. Jag skämdes av att jag var sjuk. Det är inget jag gör längre. Jag försöker dela med mig av min historia så ofta jag kan, för tänk om jag kan göra skillnad för någon annan. Tänk om min öppenheten kan få vara en del av någon annans väg till det friska livet. Då är det värt allt!
Ta hand om DIG!