Att vända på regeln.

"Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem."
 
I matteusevangeliet står dessa ord och det är en regel som man ofta hör pratas om. En regel som handlar om att man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad. Inte minst kan man läsa om det i kapitlet om värdegrund i skolans läroplan. (japp, man kanske blir lite arbetsskadad med tiden...) Regeln om hur man ska behandla sina medmänniskor är något som jag fått med mig sedan jag var liten och tror nog många av er också fått det. Att vända den om och istället få en regel som säger, behandla dig själv med samma kärlek som du behandlar dina medmänniskor. För mig är det en stor utmaning och något jag tampas med varje dag. Vilka ord och komplimanger väljer du att hylla din vän med? Samma ord fyllda med kärlek ska du även säga till dig själv. VARJE DAG. Inte bara de dagar då livet känns som en fest, utan även de dagar då du allra helst vill dra täcket över huvudet och stanna där resten av dagen.
När jag kom hem från dagens tur till ÄS fann jag detta i mitt skafferi. Hur fina bröder har inte jag då? I detta fall min ena storebror men jag är helt klart bortskämd med två ytterst fina (ibland apjobbiga, störiga och irriterande) bröder.
 

 Det är vår i luften och det är snart dags att ta sig iväg och prova ut sommarens bikini. Detta är något av det absolut värsta jag vet då ångesten sprutar ut ur öronen när jag står där i provhytten med lår och mage precis överallt. Åtminstone har det varit så de senaste åren. I år har jag dock bestämt mig för att det ska vara annorlunda. I år vill jag njuta av att lapa sol på stranden. Njuta av att jag är NORMALVIKTIG. Njuta av att solen strålar så varmt att jag valt att åka till havet. 
 
Dagens tester visade att jag inte längre uppfyller kraven för en ätstörning. Att jag idag är på den läskiga gråskalan mellan att vara sjuk och att vara helt frisk. Det har gått 2.5 år sedan jag insjuknade, men förmoligen har den legat och grott på sig i flera år. Kanske ända sedan jag var ett litet barn på mellanstadiet. I sinom tid kan jag säga att jag är helt fri från min ätstörning, men riktigt där är jag inte än. Tålamod är tillfrisknandets bästa vän. Typ så.
 
Ta hand om DIG och lova att vara snällare mot dig själv i fortsättningen!
 
KRAM!











Kom ihåg mig?