Att våga prata.
"Ännu en gång, stort tack för att du vågar prata om psykisk ohälsa! Vet inte om du skrivit om det tidigare, men är det en självklarhet för dig att du är såpass öppen om din kamp? Jag uppskattar din öppenhet, men förstår såklart att det kan vara jobbigt för dig.
Ha en fin dag!
/Lovisa"
Ha en fin dag!
/Lovisa"
Att prata öppet om psykisk ohälsa är verkligen ingen självklarhet. När jag var som sjukast stängde jag ute min familj och många av mina vänner just för att jag tyckte det var enklare så. Det var enklare att vara den "glada och positiva" tjejen som jag alltid varit istället för att våga släppa alla fasader. Jag bodde inte hemma längre och kunde, trots att tårarna rann längs kinderna, låta väldigt glad och positiv över telefonen när någon ringde. Jag blev ett proffs på att ljuga. Självklart har familj och delar av mina vänner vetat min historia, men det var egentligen först för ett år sedan som jag offentliggjorde min kamp mot psyksik ohälsa. Då publicerade jag detta inlägget både här på bloggen och på facebook. Helt klart ett superläskigt beslut, men med en förhoppning om att kunna göra skillnad för någon gjorde det aningens lättare. Det finns fortfarande dagar då jag stänger ute människorna i min närhet och går in i min egen bubbla och säger att allting är bra trots att jag egentligen känner motsatsen, men så finns det desto fler dagar då jag öppet vill tala om psykisk ohälsa. Vem talar annars om det om inte vi, som faktiskt vet vad det handlar om, vågar prata om det?
Jag hatar att jag släppt in ätstörningen i mitt liv. Jag hatar att jag fortfarande kan få ångest av att äta choklad, potatis eller av att dricka ett glas mjölk. Att vara sjuk i en ätstörning är inget jag önskar någon, inte ens min värsta fiende. Det går läskigt fort att falla dit, men det tar ofta väldigt lång tid att komma tillbaka till ett liv helt utan spår av sin ätstörning.
Psykisk ohälsa är något som länge varit tabubelagt att tala om. Jag försöker dra mitt strå i stacken genom att våga vara öppen och tala om min historia. Det finns så oerhört många som har kämpat med psykisk ohälsa, som kämpar just nu och så finns det de som, tyvärr, har det framför sig. Det finns ingen quick fix till att bli frisk och fri, men det finns oerhört god hjälp att få. En hjälp är att våga vara öppen och släppa sin fasad. Våga släppa in de människor som bryr sig om dig, våga ta emot hjälp. Ensam är inte starkast.
Ta hand om dig!!